<3 till er!
Jag minns när jag hade gått på cheerleading sisådär två-tre år. Då gick jag i junior nybörjare och hade precis fått nya tränare. Tränare som var intresserade av cheerleading och som fick mig intresserad. Jag började titta massor på YouTube. Cheerleading blev mer och mer räddningen i mitt liv. Träningarna var ett ställe dit jag kunde gå och veta att jag skulle ha roligt och få känna gemenskap. Jag har gått på många andra idrotter, men cheerleading var speciellt från början. En helt annan gemenskap än andra idrotter. Man kommer så mycket närmare varandra. Då, hösten 2006, hade jag väl aldrig kunnat tro att jag skulle vara där jag är idag. Det skulle jag inte trott några år senare heller. Knappt så jag tror det nu. Och vem vet vad jag gör något år framåt.
Jag startade upp bloggen våren 2009 och sedan dess har den växt i en rasande fart. Ingenting som var planerat, jag ville bara skriva om det jag tyckte var roligt. Få andra lika intresserade. Samma med rosetter, jag började med det för att det var kul. Nu håller jag på att starta mitt eget företag, så att ni som vill köpa rosetter ska kunna göra det mycket enklare, smidigare och snabbare än förut. Och fotograferandet också! Det är för att det är roligt. Och det är roligt att kunna göra andra glada. Jag vet själv hur roligt det är att få se någon bild på sig själv från tävling!
Jag hoppas att alla ni där ute som läser den här bloggen tar vara på er kapacitet. Alla är bra på något. Man kan oftast så mycket mycket mer än vad man tror att man kan. Låt inte någon stå i vägen för er. Jag vet att vissa pratar bakom min rygg och ibland kommer det ju fram till mig, inte så trevliga saker, men jag har aldrig låtit det stå i vägen för mig. Ja, alla påverkas när man får höra negativa saker om en själv, men om ni får höra något om er eller på något sätt mår dåligt på grund av någon annan, försök använda det som motivation. Sjunk inte till samma låga nivå utan stå på er!! Det är du själv som sätter dina gränser för hur bra du kan bli. Vare sig det gäller cheerleading eller något helt annat.
Under frågestunden var det så många som gav fina kommentarer, tack för varenda litet ord. Jag blir oerhört glad!
Jag startade upp bloggen våren 2009 och sedan dess har den växt i en rasande fart. Ingenting som var planerat, jag ville bara skriva om det jag tyckte var roligt. Få andra lika intresserade. Samma med rosetter, jag började med det för att det var kul. Nu håller jag på att starta mitt eget företag, så att ni som vill köpa rosetter ska kunna göra det mycket enklare, smidigare och snabbare än förut. Och fotograferandet också! Det är för att det är roligt. Och det är roligt att kunna göra andra glada. Jag vet själv hur roligt det är att få se någon bild på sig själv från tävling!
Jag hoppas att alla ni där ute som läser den här bloggen tar vara på er kapacitet. Alla är bra på något. Man kan oftast så mycket mycket mer än vad man tror att man kan. Låt inte någon stå i vägen för er. Jag vet att vissa pratar bakom min rygg och ibland kommer det ju fram till mig, inte så trevliga saker, men jag har aldrig låtit det stå i vägen för mig. Ja, alla påverkas när man får höra negativa saker om en själv, men om ni får höra något om er eller på något sätt mår dåligt på grund av någon annan, försök använda det som motivation. Sjunk inte till samma låga nivå utan stå på er!! Det är du själv som sätter dina gränser för hur bra du kan bli. Vare sig det gäller cheerleading eller något helt annat.
Under frågestunden var det så många som gav fina kommentarer, tack för varenda litet ord. Jag blir oerhört glad!
Kommentarer
Postat av: Klara
Jättefint skrivet Ida!
Postat av: Anna
Fint skrivet! Alla inom cheer-sverige uppskattar din blogg jättemycket :D
Postat av: Mikaela
Om tränarna är de jag tror att det är blir jag också glad, glad för att jag tror på dig och för att du struntar i att sätta gränser!
Postat av: Stina
Fint skrivet, allt stämmer! <3
Postat av: Stina
Fint skrivet, allt stämmer! <3
Postat av: Ida
Mikaela: Haha vilka skulle det annars vara!
Postat av: sanne !
Jag vill råda alla alla alla att vara tacksamma med vad ni har. Ett fantastiskt lag med fantastiska människor att träna med, det är det bästa som finns. När något sådant fantastiskt tas ifrån en, ofrivilligt, som en långtidsskada, så mår man otroligt dåligt. Först då inser man hur mycket det faktiskt betyder, allt man har. Så var TACKSAMMA och NJUT! Och skada er inte !! haha kramis!
Trackback
