Sportsmanship - Cherokee Greendeer


Retention - Brad Habermel

Han är min favoritcoach!
 

Building good habits - Leroy McCullough

I love him!
 

Ansvar och tilltro

Som tränare har man många uppgifter. Ansvar är nog det största. Man ska ansvara för de man coachar, att de får den bästa möjliga träningen. Och så ska man inte minst ansvara för att allt är säkert. För att säkerheten ska efterföljas kan man inte ge för svåra saker till de aktiva att försöka klara av. Ett stunt eller en gymnastiklänga kan vara det lättaste i världen för någon och rent livsfarligt för andra.

Men, man vill ju inte ge för lätta saker till sina aktiva heller. Tar man bort utmaningen, tar man bort en del av det roliga. Det är en svår balansgång som tränare, att hitta precis den där nivån. Nivån som inte är för lätt, inte för svår, inte för tråkig och inte för farlig. De bästa tränarna hittar den exakta nivån för deras lag. För ni vet, i cheerleading bedöms inte bara svårigheten, utan utförandet också.

Som tränare kan man bli oerhört frustrerad, när man gått och drömt om ett bygg och så kommer man till träningen och det ser katastrofalt ut. Då har man ett val att göra - ändra eller ha tillit att de klarar av det.

Jag kommer ihåg i början av säsongen, en av de första träningarna med mina miniorer. Jag och min tränarkollega hade målat upp en bild i huvudet av vad vi ville att de skulle klara. Där och då på träningen så var åtminstone jag nära att ge upp det vi tänkt ut. Det kändes helt och hållet omöjligt. Men, vi valde att tro på tjejerna. Vad gör de nu? De sätter det! Näst intill klockrent. Tänker på hur tråkigt det hade varit om vi gett upp det tidigt på säsongen.



Cheer Extremes tränare Courtney la upp den här filmen på Facebook häromdagen. Till den skrev hon "faith", som just betyder tilltro. Första tävlingen såg programmet kaos ut, med flera bygg som tappades här och var. Även på den här tävlingen, dag ett då, tappade de flera. Men på dag två satt alla! Bevis på att det kan gå till slut. Det gäller att inte ge upp!

RSS 2.0